Skit flyter

Undan för undan säljer vi vårt välstånd till den fria marknaden, vi är brickor i ett spel av labyrinter med gömda intentioner i svarta sektioner. Vi gå över blodstänkta golv fallera, med blått skurvatten tvättar vi bort smutsen från gator och torg, proletärer förena er, är det du Anders Borg? Jag ser så dåligt nu för tiden, det var bättre förr innan jag fick mina ögon täckta av atomföreningar, förgreningar, föroreningar. Koalitioner för miljoner, de glasbetäckta tornen tornar upp sig i horisonten, långt ifrån fronten, bakom murar av misär, i stadskärnan lyfter vi mot skyarna där luften under våra fötter bär. Det blåser hårt från väster, ge mig inga kval, jag orkar inte längre, jag står kvar.

Hur länge levde vi med insikten om självbestämmanderätten? Hur länge levde vi med insikten och tanken om att vi springer vårt eget race? Du som inte lutar dig mot någon, för dig som inte då och då låter någon annan bära korset, för dig som inte släpper taget om rätten till egenbestämmande, här är efterrätten med bitterljuv smak. När bestämde du dig för att du hatade mig? När bestämde du dig för att måla dörrar svarta av rädsla för att släppa någon in på ditt liv. I mörkret står du och tittar på dig själv ur tredjehandsperspektiv med direktiv från han med jättekliv.

Vad ville du innan katastrofen hamnade mitt i ditt liv?  Fyra nyanser av blått var det som du använde som mått för ditt eget tyckande. Du valde att gå din väg, du valde att gå iväg, bort från mig, bort från kollektivet, gemenskapen, men du var ju som du var, det gick ju inte att ändra på. Aldrig försonas, aldrig förstå, det är så svårt att stå kvar men så lätt att gå.

Nu står jag här med blodröda händer, det sipprar från mitt bröst, min själ är röd, jag är beredd att gå, jag bad dig förstå. Sänkta skatter, här står vi som fån, som jamande katter i kör, tar emot blåhetens hån, beskådandes det villebrå vars hjärna vi ville förtära, den vi vill få, den vi ville gröpa ur och äta rå.

På tok för mycket lagar regler och andra bestämmelser i det här landet, tycker ni inte så? Ut med dom jävlarna som förstör för oss. Man måste få bestämma själv, kan själv, tyckte Fredrik när han såg Mohammed där med öppna armar stå, jag ger dig mitt dagliga bröd, Kristi kropp för dig utgjutet, Kristi blod för dig utgjutet, Kristi brud för dig utgjuten och huggen i sten min sekulariserade vän, du karismatiske hedning, kanske man av dig kan utkristallisera en förbrytar Le(d)nin (g), Ledin, du kan lita på mig. Du var så mån om ditt yttre om din blå lilla klint. Folkpartiet, folkets parti, definiera folk, en generalisering av Sveriges befolkning, en förolämpning? Är det en likriktning i rätt riktning eller är det en riktning i föregående talares av yttring om ett land där vi har för höga skatter och för många statliga bolag? Men jag trodde ni gillade eget företagande, jo det är ju sant, det där med arbetsförmedling och försäkringskassa är ju särdeles kostsamma historier med alldeles för många inventarier sådana som förtjusa arkivarier i lustiga promemorior.

Vem stoppa en femma i dej du lustans lakej? Är det sänkta skatter vi behöver? När vågskålen till slut tippar över. En viktig faktor om man ska kunna ta del av sänkta skatter är ju att man faktiskt har ett jobb. Så vilka gynnar egentligen lägre skatter? När skatterna går ned höjer centralbanken styrräntan, maten blir dyrare, kläder blir dyrare, allting blir dyrare, allt detta för att människor får mer pengar över att leva för. Men så är det ju, det går ju att sänka skatter på din och min bekostnad, när den offentliga sektorn får lida, dyrare tandvård, dyrare sjukvård, allt för att vi vanliga dödliga ska få hundra kronor mer att leva för i månaden. Så fråga er själva, hur mycket var den där hundringen egentligen värd när Fredrik höll upp den framför era ögon. Allting flyter. Skit flyter.

/Direktör Gustafsson